Jag vill börja med att tacka för alla trevliga år och aktiviteter jag haft som ledamot i U-SEK:s styrelse genom åren. Jag har gått från suppleant till ordförande till tillfällig sekreterare (jag sög) till ledamot och webbansvarig. Det har alltid varit lika roligt och givande att jobba med att fixa roliga aktiviteter – hur många för göra det på fritiden, lixom?! Framförallt är det så otroligt kul att det är så pass uppskattat av medlemmarna som kommer på aktivitet efter aktivitet – det värmer verkligen! Det är det som får en att verkligen orka med det jobb som krävs.
Men, varje saga har sitt slut. Även min och U-SEK:s. Min egen saga hoppas jag få fortsätta skriva i minst 88 år till (jag vill ha brev från kungen!), men det är dags för nästa kapitel. Eftersom jag går ut gymnasiet nu (paus för happy dance och WOOPWOOP) och ska försöka komma in på veterinärlinjen i Uppsala kunde jag inte sitta kvar ett år till – hur gärna jag än hade velat. Jag är dock mycket nöjd med efterföljande ledamöter och den nya styrelsens medlemmar. Alla är aktiva tjejer som varit med ett tag och vet vad som måste/ska göras och hur man gör aktiviteterna så bra som möjligt. Det är det som är så skönt med idrottsföreningar – det är relativt enkelt att själv hjälpa till och anordna aktiviteter. Man har en stor chans att påverka omgivningen och känslan i klubben, vilket jag känner att jag har haft alla möjligheterna till och vilket jag är mycket tacksam för.
Men! Ni blir inte av med mig än. HAHA! Jag har ju Quincy, Marit, Colina, den ofödda [namn kommer senast 4 april] och Ramon. Han skriver vi om någon annan gång! 😀 Jag kommer finnas kvar i stallet och lura bakom ett hörn finnas tillgänglig för den som behöver det. Och jag kommer (även fast nya styrelsen inte vill nääänääförblääblää) fortsätta att blogga lite då och då – något måste ju hända på internätet så att alla hippa hipsters hänger med i svängarna. Vem läser lappar i stallet nuförtiden lixom – way too mainstream. pfft!
Men för att återgå till det mer seriösa ämnet i inlägget; jag är mycket tacksam för all tid jag haft med i U-SEK:s styrelse och jag kommer ha mycket nytta av det senare i livet. Så jag uppmanar er som är nya i styrelsen och ni som suttit ett tag: Tag vara på tiden och lär er så mycket som möjligt! Ge inte upp och strunta i saker för att det blir jobbigt eller tar massa tid (inte för att jag tror att någon gör det, men alla har vi en maxgräns på hur mycket vi kan ta på oss) – i slutändan är det värt det och man blir så nöjd när allt faller på plats!
Här är en bild på mig och ponnyn jag älskar mer än allt annat. Lite sentimentalt, sådär. ❤
// Emma 🙂
vigganusek.wordpress.com 