Vi har fått en ny anställd på Viggbyholms Ridklubb, eller så kan man säga att en tidigare anställd har tagit en extra arbetsuppgift. Mjau har iallafall tagit på sig ansvaret att hålla tvättbjörnarna borta från soporna. Jag har inte hjärta att tala om för honom att vi inte har tvättbjörnar i Sverige… Ganska chill att lapa sol på jobbet, eller vad säger ni
//Emma 🙂
Ordspråket ”skenet bedrar” kan användas lite då och då i vardagen, men det är sällan man träffar på PRECIS rätt tillfälle för att kunna langa den kommentaren. jag kan (mer eller mindre stolt) meddela att vi på Viggsn har ett levande exempel på exakt användning av uttrycket. Fenomenet går också under namnet Flickan. Urgullig att se på, men världens dumpella när man ska rida.
Idag drog hon återigen en serie bocksprång i galoppen och kastade av den intet ont anande ryttaren. Den händelsen ledde till något som inte hänt på typ 5 år: Emma fick rida B-(eller är hon C?)ponny! Stackarn hade ingen aning om vad som komma skulle. Den fetknoppen fick hon inte av, fast det var nära en gång. Skrutthäst!!
Efter det skötte hon sig bra, och hej Jesus vad roligt det var att rida en riktig ponny igen! Quincy är ju så stor att hon hamnar någonstans mittimellan – inte ponny men ändå inte häst-stuk, så att säga.
Såhär blev kombinationen av lite-över-medellång ryttare och mindre ponny. För att citera underbara Jennifer Lawrence: ”feast your eyes on this!”
//Emma 🙂
… Efter att ha kollat Mello med resten av svenska folket! Jag hänger hemma hoa Jenny, och tillsammans såg vi chocken spridas över Robins söta, helt-klart-pojkbands-kvalificerade ansikte. Vilken kille!
Här kommer en bild på en annan Robin som bestämde sig för att ta en tupplur mitt på ljusa dagen…
Nu ska vi sova! Imorgon väntar ännu en dag i stallet fullt med hästar och trevliga människor. Och lera. Just nu finns väldigt mycket lera. VÅREN ÄR PÅVÄG!!
// Emma 🙂 Jenny hälsar;)
Nu ska jag berätta lite om stallets nya lilla krabat Ramon. Han är en nordsvensk på 155 cm som ska börja gå på ridskolan till hösten. Fram tills dess ska Elin utbilda honom och jag, Malin och Lisa rida honom. Tjohoo! Han är jättemysig, snäll och ytterst fluffig – så fluffig att Elin fick raka honom. Han har också snabbt visat sin (kanske något stora) passion för mat. Hö, kraft, Emmas vantar – you name it.
Jag ska försöka bifoga en bild på honom, det här är första gången jag bloggar från telefonen 😉
// Emma 🙂
Jag vill börja med att tacka för alla trevliga år och aktiviteter jag haft som ledamot i U-SEK:s styrelse genom åren. Jag har gått från suppleant till ordförande till tillfällig sekreterare (jag sög) till ledamot och webbansvarig. Det har alltid varit lika roligt och givande att jobba med att fixa roliga aktiviteter – hur många för göra det på fritiden, lixom?! Framförallt är det så otroligt kul att det är så pass uppskattat av medlemmarna som kommer på aktivitet efter aktivitet – det värmer verkligen! Det är det som får en att verkligen orka med det jobb som krävs.
Men, varje saga har sitt slut. Även min och U-SEK:s. Min egen saga hoppas jag få fortsätta skriva i minst 88 år till (jag vill ha brev från kungen!), men det är dags för nästa kapitel. Eftersom jag går ut gymnasiet nu (paus för happy dance och WOOPWOOP) och ska försöka komma in på veterinärlinjen i Uppsala kunde jag inte sitta kvar ett år till – hur gärna jag än hade velat. Jag är dock mycket nöjd med efterföljande ledamöter och den nya styrelsens medlemmar. Alla är aktiva tjejer som varit med ett tag och vet vad som måste/ska göras och hur man gör aktiviteterna så bra som möjligt. Det är det som är så skönt med idrottsföreningar – det är relativt enkelt att själv hjälpa till och anordna aktiviteter. Man har en stor chans att påverka omgivningen och känslan i klubben, vilket jag känner att jag har haft alla möjligheterna till och vilket jag är mycket tacksam för.
Men! Ni blir inte av med mig än. HAHA! Jag har ju Quincy, Marit, Colina, den ofödda [namn kommer senast 4 april] och Ramon. Han skriver vi om någon annan gång! 😀 Jag kommer finnas kvar i stallet och lura bakom ett hörn finnas tillgänglig för den som behöver det. Och jag kommer (även fast nya styrelsen inte vill nääänääförblääblää) fortsätta att blogga lite då och då – något måste ju hända på internätet så att alla hippa hipsters hänger med i svängarna. Vem läser lappar i stallet nuförtiden lixom – way too mainstream. pfft!
Men för att återgå till det mer seriösa ämnet i inlägget; jag är mycket tacksam för all tid jag haft med i U-SEK:s styrelse och jag kommer ha mycket nytta av det senare i livet. Så jag uppmanar er som är nya i styrelsen och ni som suttit ett tag: Tag vara på tiden och lär er så mycket som möjligt! Ge inte upp och strunta i saker för att det blir jobbigt eller tar massa tid (inte för att jag tror att någon gör det, men alla har vi en maxgräns på hur mycket vi kan ta på oss) – i slutändan är det värt det och man blir så nöjd när allt faller på plats!
Här är en bild på mig och ponnyn jag älskar mer än allt annat. Lite sentimentalt, sådär. ❤
// Emma 🙂
vigganusek.wordpress.com 